Öppet brev till SJ

by Thom Kiraly

I usually post here in English, but I’ve written a friendly letter to SJ (Swedish Railways) asking them how they’re doing, catching up etc. that I thought I’d share with you all. If you know Swedish, you’ve probably been to Sweden and know what I’m talking about when I’m bashing on them. Please leave your own horror-stories and reactions in the comments field,  I’m hoping they follow my advice at the end of the letter and check this blogpost out. If you don’t know Swedish, just stay tuned and I’ll soon post my next piece of evidence in the “Innsmouth of Sweden”-series.

—————————————-

Hej SJ!

Nu var det länge sen sist vi hörde av varandra och tyvärr har de flesta av våra korrespondenser kretsat kring att jag har bett om pengar tillbaka från er efter att ha blivit försenad. Denna gång skulle jag vilja att någon synnerligen intelligent människa (det är nog nämligen vad som kommer att krävas) förklarar för mig varför jag någonsin skall överväga att åka med er igen. Era förseningar är något alla resenärer fått lära sig att leva med och det är numera ett vedertaget faktum att det är en fullkomlig omöjlighet att ta sig från ena sidan landet till den andra utan att bli grovt försenad. Även jag har insett att detta är det klimat vi lever i, men dagens resa var den värsta hittills och jag skulle vilja ha en förklaring av eller åtminstone en ursäkt för detta fummel.

Min resa började i Karlskrona 15.33 och fram till Emmaboda gick det bra. Vi anlände där 16.17 (i tid!), men möttes direkt av nyheten att ett tåg havererat mellan Emmaboda och Kalmar och att detta hindrade andra tåg från att ta sig förbi. (Detta kan jag förstå eftersom utförsäljningen av järnvägar osv. onekligen leder till att sådant här händer jämt och ständigt. Jag väntar bara med fasa på att något liknande det som hänt i Storbritannien ska hända här i Sverige.) Problemet är bara att efter att det klargjorts att tåget inte gick att flytta kallades bara bussar till Kalmar in, inte några mot Alvesta. Om jag kunnat ta en buss till Alvesta hade jag förmodligen kunnat improvisera fram ett sätt att ta mig till min slutdestination Göteborg genom diverse anslutningar. Nu blev det som sagt inte så utan vi blev istället tillsagda att skynda oss från stationshuset till tåget på spår två då det skulle avgå inom kort. “OK” tänkte jag “någon timmes försening får man ju räkna med” och klev på tåget. Efter ungefär 25 minuters absolut avsaknad av aktivitet meddelade tågpersonalen att anledningen till att vi fortfarande stod stilla var att vi väntade på annan personal som skulle köra tåget till Göteborg och att de borde anlända om en halvtimme. Vid tiden för detta utrop var jag redan en och en halv timme försenad, men tänkte att det bara var till att ta det lugnt och vänta. Jag skyndade mig efter detta utrop, medan tillfälle fortfarande fanns, iväg till ICA, som ligger bara en minut från stationen, och inhandlade där lite mat eftersom jag inte packat ned matsäck då jag inte väntat mig en riktigt såhär kraftig försening. Detta är jag mycket glad att jag gjorde eftersom jag annars kanske varit tvungen att vara utan mat och vatten hela vägen till Göteborg.

När jag kom tillbaka och väl börjat äta lite ropas det ut att tåget på plattformen intill kommer att avgå mot Alvesta inom bara några minuter och att alla ombord bör skynda sig dit. Vi började alla slänga på oss våra kläder i hopp om att äntligen få komma iväg och begav oss, väldigt stressade till tåget på spår ett. Inte heller detta tåg visade sig vara i toppskick och vi fick alla tränga in oss i en vagn eftersom de andra vagnarna inte hade någon värme och således är avstängda. Jag var då tre timmar försenad.

Efter att ha suttit på tåget i tio minuter hörde jag så högtalarrösten berätta att anledningen till att vi ännu inte kommit iväg är att vi väntar på resenärer från Nybro (samma plats tågpersonalen vi tidigare väntade på skulle komma från) och att dessa borde anlända per buss inom tio minuter. Att stressa upp oss för vårt senaste tågbyte var alltså helt onödigt. Tyvärr upptäckte jag under väntan på våra medresenärers ankomst att jag just under denna stress glömt ett bagage kvar på det tidigare tåget och satte genast av i språngmarsch för att hinna hämta det innan tåget jag just kommit till avgick. När jag väl återvänt till min plats med bagaget under armen ropades det ut att resenärerna från Nybro skulle dröja ytterligare ungefär tio minuter och jag insåg att jag återigen stressat och skyndat fullkomligt i onödan. Jag var då 3,5 timmar försenad.

Jag misstänkte hela tiden att resenärerna i bussarna skulle anlända ungefär samtidigt som personalen på tåget, som skulle tagit oss till Göteborg, eftersom de också var på väg från Nybro. Trots denna föraning blev jag inte desto mindre uppgiven då nästa utrop kom. Vi blev återigen instruerade att byta tåg, tillbaka till det första tåget jag väntat ombord på, och dessutom (hör och häpna!) att skynda oss. Väl ombord tog jag först inte ens av mig ytterkläderna eftersom jag kände att inget var givet och att detta mönster skulle fortsätta att veckla ut sig inför mig. Som tur var blev detta sista gången jag fick fel (trodde jag!) och tåget började till slut att rulla. Jag var då tre timmar och femtio minuter försenad. Jag var trött på att springa i vinterkylan från tåg till tåg. Jag var förbannad på hela situationen jag befann mig i och den fullständiga maktlöshet som medföljer sådana situationer.

Här trodde jag som sagt att problemen var över och att jag kunde avsluta mitt brev till er, men tyvärr. Då vi anlände i Alvesta blev vi ombedda att gå in på stationen och invänta vidare besked. Tåget vi satt på skulle alltså, tvärtemot vad flera personer sagt, inte alls hela vägen till Göteborg. Från insidan av Alvesta station slussades vi sedan vidare till bussar som väntat på oss redan då vi stigit av, men som vi av någon anledning blivit ledda bort från. Vid den tidpunkten brydde jag mig inte längre om hur försenad jag var.

Efter en vinglig bussresa, med en stackars chaffis som kallats in fem minuter efter att hans jour tagit slut och som nog mest ville vara hemma i soffan och titta på Robinson, anlände vi till slut i Göteborg klockan 01.00. Vi var fem timmar försenade och hade vi haft ett riktigt val skulle vi nog aldrig åka tåg med SJ igen.

Jag vill att ni ska förstå att denna redogörelse inte är något slags överreaktion på en enda försening. Den är en fullt godtagbar reaktion på alla de förseningar vi resenärer drabbas av varje dag utan att något verkar förändras till det bättre. Denna berättelse beskriver inte något jag är ensam om att bli tvungen att utstå eller ett särskilt allvarligt fall, men jag känner att jag talar för väldigt många resenärer när jag försöker att uppmärksamma detta och kräva er på svar. Vad tror ni själva är källan till alla dessa problem, alla dessa förseningar, alla dessa rasande resenärer? Om jag får ge min åsikt skulle jag säga att det är utförsäljningarna och nedskärningarna som bär skulden. Ingen kan vara så trångsynt att den tror att det är tågpersonalens fel, men tyvärr är det de som får utstå nästan all direkt kritik från resenärer ute på banorna. Ni borde ge dem en enorm eloge för vad de står ut med och ni borde låta någon av alla chefer åka med en av alla dessa resor och ta hand om våra klagomål.

Dessa chefer borde dessutom fundera över vad SJs så kallade selling point är. Det är inte priset, jag kan nämligen flyga från Ronneby till Arlanda tur och retur billigare än om jag skulle ta tåget. Det är inte punktligheten, men detta vet ni ju själva med tanke på uppståndelsen för ett tag sedan kring att hälften av alla x2000-tåg försenades. Det är inte servicen och respekten för kunderna, jag tänker här främst på fall som mitt, men även på urvattningen av konduktörsuppgifterna med målet att gå över till full självbetjäning för kunderna. I denna övergång ingår dessutom att ständigt förändra biljettsystemet så att jag nu faktiskt måste betala extra för att vara säker på att få sitta ner under min resa eller för att vara säker på att mina konsumenträttigheter med återbetalning och upphävande av köp ska respekteras. Jag kan inte ens sälja min biljett till min kompis ifall jag inte haft råd att lägga ut för återbetalningsskyddet, eftersom hennes namn inte står på biljetten. Det är kanske en av de löjligaste förändringarna ni genomfört på senaste. Tur är väl att er personal inte är lika anala som beslutsfattarna och oftast skiter i vad för namn som står på biljetten (häromsistens åkte jag t.ex. tåg under namnet Hubbe-Bubbe Torstensson). Dessutom kan jag aldrig (och rätta mig jättegärna om jag har fel) få tillbaka mer än femtio procent av min biljettkostnad OAVSETT hur försenad jag är. Här har ni ju chansen att skylla på EU-regler, men det gör inte policyn bättre, ärligare eller mer sympatisk.
Det enda ni kan komma med är miljöaspekten, men det är lite för tunt att spela på vårt kollektiva dåliga samvete i hopp om att vi ska åka tåg istället för att flyga. Själv flyger jag helst inte mest för att jag är så förbaskat flygrädd.

Jag hoppas att någon orkar läsa detta brev och bemödar sig med att svara på det. Jag kan också rekommendera er att gå in och läsa andras eventuella reaktioner på brevet och på SJs verksamhet på min blogg:
https://instagib.wordpress.com/2010/02/02/oppet-brev-till-sj/

/Thom Kiraly

Advertisements